Detta är det fjärde i en serie inlägg om data- och datorspelens historia. Som vi nämner i en tidigare artikel om arkaderan skedde en nedgång på spelmarknaden i mitten av 1982. Det var en marknad bestående av flera tillverkare av arkadspel och konsoler för hemmabruk, men en svikande publik. Trots att spelarna mer eller mindre övergett marknaden för tv-spel för hemmabruk, lyckades en aktör både etablera sig, och inom kort, dominera marknaden totalt; japanska Nintendo. Den engelska översättningen av ordet Nintendo blir ”leave luck to heaven”. Dock tvistas det en del om betydelsen. En tolkning är att det handlar om skicklighet kontra slump, att man inte ska förlita sig på tur utan ta tag i sitt eget öde. Nintendo hette först Marafuku Company och var ett företag som grundades av Fusajiro Yamauchi 1889. På 1800-talet tillverkade de så klart inga tv-spel men dock japanska spelkort. 1951 bytte de till sitt nuvarande namn, samma år som det som skulle bli en av deras största konkurrenter, SErvice GAmes grundades av Marty Bromley i USA.
Övriga inlägg i serien:
Vilket var det första dataspelet?
Hemdatorns- och datorspelens historia
Nästa generation: 16-bitars eran
Varför misslyckades Dreamcast?
De tre stora: Nintendo, Sony, Microsoft
Nintendo Entertainment System (NES) / Family Computer (Famicom)
Många i Sverige, och i världen, spelade spel på sitt ”Nintendo 8-bitars” en bra bit in på 1990-talet innan uppföljaren Super Nintendo kom ut och man gradvis gick över till nästa generations spelkonsoler. Faktum är att Nintendos 8-bitars konsol skapades redan 1983. I Japan kallades den Famicom, en förkortning av Family Computer. Utanför Japan kallades den så småningom NES (Nintendo Entertainment System). NES kan beskrivas som ett resultat av innovation och ingenjörskonst. Även om dess processor inte var helt olik den som satt i Atari 2600 kunde Nintendos ingenjörer få ut mer krut från den. Dessutom hade konsolen mer minne och en extra processor för att generera grafik. Det kan jämföras med dagens speldatorer där mycket minne och ett vasst grafikkort är viktigt om du vill kunna lira de senaste titlarna. Resultatet blev en konsol som kunde visa mer detaljerad grafik än något annat tv-spel. Kontrollerna var en annan del som gjorde NES till en riktigt trevlig maskin. Istället för Ataris tröga joysticks kunde spelarna nu njuta av en liten kompakt handkontroll med ett styrkryss och två knappar. Kontrollerna byggde på de handhållna Game & Watch-spelen Nintendo utvecklat tidigare. Enkelhet och komfort. Den stora skillnaden mellan NES och andra konsoler var dock kvalitén på spelen. Nintendo anammade ett stenhårt licenssystem som begränsade antalet spelet tredjepartsaktörer fick släppa varje år. Det gjorde att speltillverkarna helt enkelt inte hade råd att låta marknaden flöda över med skräptitlar: varje spel måste sälja bra.
Efter initiala problem med den första batchen Famicoms i Japan såldes över en halv miljon konsoler de två första månaderna efter releasen i maj 1983. Nu ville man såklart även slå sig in på den amerikanska marknaden. Problemet var att publiken där inte längre var särskilt intresserade av tv-spel. Faktum är att Nintendo först vände sig till Atari med ett förslag om ett partnerskap. Det blev dock aldrig av. Atari gick senare i konkurs, splittrades och såldes. Det var inte många som trodde att Nintendo skulle lyckas slå sig in på den amerikanska marknaden. En till synes sval publik som dessutom hade fått upp ögonen för hemdatorer som Commodore 64, Apple II med flera (mer om detta i en annan artikel). Film och cd-skivor konkurrerade dessutom om konsumenternas fritid. Vi bör nämna tre personer inom Nintendo som drev på etableringen i USA: Minoru Arakawa, Howard Lincoln och Howard Philips.
NES i Amerika
1984 fortsatte Famicom sälja bra på den japanska marknaden. Året därpå gjorde Nintendo ett nytt försök att etablera sig i USA. De bytte namn på konsolen till Advanced Video System (AVS) och Arakawa visade upp den på en mässa i Las Vegas. Det blev ingen större tillströmning till Nintendos lilla bås och heller inga beställningar. Den amerikanska marknaden var svår och det verkade krävas något extra för att slå sig in på den. Nästa försök utgjordes av en ljuspistol (”Zapper”) och en liten robot (Rpbpt Operating Buddy, ROB). Nu bytte man även namn på konsolen från AVS->NES. NES med ROB och Zappern visades upp på ytterligare en mässa. Även om NES fick viss uppmärksamhet kom det åter igen inga beställningar. Arakawa funderade på att ge upp. Ett sista försök gjordes dock: Man försökte slå sig in på en av de tuffaste marknaderna i staterna – New York City. Detta var samtidigt som Atari övergett tv-spelsmarknaden och satsat på datorer istället. Affärerna som vågade satsa på NES fick en bra deal av Nintendo: Icke-sålda enheter köptes helt enkelt tillbaka av tillverkaren. Även om det inte blev en enorm succé såldes ändå 50 000 enheter första perioden, ungefär hälften av konsolerna som hade importerats från Japan. Nu expanderade man idén till affärer i Los Angeles och sedan Chicago och San Francisco. NES sålde hyfsat.
Mario
Nintendos första succé, arkadspelet Donkey Kong, som även sålde bra i USA, designades av Shigeru Miyamoto. Spelet byggde på tre karaktärer: En gorilla, som kidnappat ”Jumpmans” flickvän. Jumpman var en knubbig liten snickare med hängslen och mustasch. I uppföljaren, Donkey Kong Junior, döptes Jumpman till Mario. Han bytte yrke och fick en bror i Mario Bros 1983. Hittills hade Mario alltid dykt upp i små spel där du såg hela spelet på en enda skärm. Detta ändrades 1985 med releasen av Super Mario Bros. Istället för att vara begränsad till en spelskärm full med plattformar kunde spelaren nu styra Mario (och hans bror, Luigi) genom till synes ändlösa världar fyllda med rör, svampar, slott och en variation av fiender. Åter igen var flickvännen kidnappad, denna gång av sköldpaddan Bowser som skulle bli en återkommande ärkefiende till Mario. Spelet innehöll ett och annat ”påskägg” i form av gömda extraliv och genvägar till banor längre fram. Nintendos genidrag var att skicka med Super Mario Bros med Famicom. I USA hittade man nu även en partner i form av före detta Atari-folk som startat leksaksföretaget Worlds of Wonder.
Konkurrenten: SEGA
Fanns det utrymme för en till aktör på marknaden? SErvice GAmes (fortsättningsvis kallat SEGA) gjorde ett försök. De hade tidigare skapat arkadspel som Astro Blaster, Monster Bash, Turbo och Pengo. 1986 släppte de sin 8-bitars maskin Master System, även kallad Mark III i Japan. Den hade kraftfullare hårdvara än NES men hade svårt att slå sig in på den japanska marknaden där Nintendo kontrollerade 90%. Master Systems kontroller påminde mycket om NES, rektangulära med styrkryss och två knappar. SEGA gav även spelaren möjlighet att skruva på ett par mini-joysticks på styrkryssen. Det fanns två typer av spel till konsolen: vanliga cartridges, och lite mindre kreditkortsformade spel. De flesta spel var dock cartridges. Master System hade även en del inbyggda spel.
Till skillnad från Nintendo fortsatte SEGA även att satsa på arkadmarknaden. Speltillverkningen för Master System licensierades till andra företag såsom Coleco. Även Atari släppte ett nytt tv-spel, Atari 7800. Sida vid sida placerades så NES, Master System och 7800 i affärerna. Den första att falla bort var 7800 vars spel var omoderna redan innan de kommit ut på marknaden.
NES fanns i ett par varianter: En variant med konsolen, två handkontroller + Super Mario Bros kostade $129,95. La man till en Zapper och spelet Duck Hunt fick man betala $149. Master System kostade $139. Master System + ljuspistolen ”Light Phaser” och spelet Safari hunt kostade $149. De bägge konsolerna kostade alltså i stort sett lika mycket. Vad valde då spelarna? Svaret blev: NES.
Nintendo hade flera fördelar från start tack vare samarbetet med World of Wonders och en stark identitet med Donkey Kong och Mario i ryggen. Dessa maskotar skulle följa med företaget in i framtiden, och vår nutid. Mario dök upp i alla möjliga sammanhang: som golfspelare, domare i Punch Out och Tennis och så vidare. SEGA saknade denna identitet utan hade en mer spridd skara spel, även om dessa inte var dåliga på något sätt. Nintendo knöt även till sig en stor skara spelutvecklare varav Konami och Capcom skulle komma att bli två av de mest betydelsefulla. Nintendo höll dock strikt kontroll på vilka spel som fick säljas. Det var Nintendo som tillverkade cartridges och hade det sista ordet om vilka spel som skulle få släppas till NES eller inte. Det var en kvalitetskontroll och en garanti för att inga skräpspel skulle släppas. Man hade gjort sin hemläxa med Atari 2600 som skräckexempel (läs mer här).
De amerikanska mjukvaruproducenterna som till exempel Sierra On-Line och Electronic Arts satsade mer på datormarknaden än tv-spel. Vi återkommer med ett inlägg om just datorspel. Det första amerikanska mjukvaruföretaget som fick en licens att tillverka spel till NES var Acclaim Entertainment.
1987
Framgången för NES gjorde att Nintendo bröt samarbetet med World of Wonders. Man behövde helt enkelt ingen distributionspartner längre. Detta var 1987. Samma år släpptes ett nytt, ikoniskt spel till NES: Legend of Zelda. Åter igen var det mannen bakom Donkey Kong och Super Mario Brothers som låg bakom succén, Shigeru Miyamoto. Zelda var ett rollspel där man styrde sin karaktär uppifrån. Samma år kom även boxningsspelet Punch Out, en portning av arkadspelet med samma namn. Dessa två cartridges innehöll speciella minneschip (MMC1 och MMC2) som tillät än bättre utnyttjande av hårdvaran i NES. Till en början använde Nintendo boxningsprofilen Mike Tyson som affischnamn i Punch Out och i sista fighten får huvudkaraktären Little Mac möta Tyson himself. På grund av Tysons struliga privatliv valde man dock att avsluta samarbetet med honom. I kommande Punch Out-spel tog man bort hans namn och ersatte honom med ”Mr. Dream” i spelet. Både Punch Out och Zelda sålde i miljontals exemplar. Ytterligare början på en spelserie som skulle återkomma i senare generationer släpptes detta år: Metroid, med den kvinnliga hjälten Samus som kämpade mot Moderhjärnan.
Även tredjepartstillverkarna släppte en bunt utmärkta titlar detta år. Konami släppte det sidoscrollande rymdspelet Gradius (som senare fick en uppföljare, Life Force). Det var Konamis första spel som innehöll den hemliga koden ”uppuppnernerhögervänsterhögervänsterBAStart”. Ni som använt den vet vad den gör. Data East släppte ett par kampsportsspel: Tag Team Wrestling och Karate Champ. Taito släppte några arkadkonverteringar, Elevator Action, Legend of Kage och Arkanoid. Andra företag köpte licenser från arkadföretag för att få porta deras spel, såsom SNK Corporation som gjorde en variant av Ikari Warriors och Sun Soft Corporations Spy Hunter.
1988
Nintendo fortsatte sin expansion. De släppte magasinet Nintendo Power. I Sverige fanns Nintendomagasinet. Företaget hade en egen fan club – Nintendoklubben, eller Nintendo Fan Club. Precis som på filmfronten släpptes en hel del uppföljare även i spelvärlden. Zelda 2: The Adventure of Link var en. Berättelsen om Super Mario Bros 2 är en egen historia. I korthet släpptes en snarlik, men betydligt svårare variant av originalspelet, med lite annorlunda banor, i Japan. I väst släpptes dock en variant av spelet Doki Doki Panic där man helt enkelt bytt ut originalkaraktärerna mot Mario och hans vänner. Det märkliga i den här berättelsen är att konverteringen av Doki Doki Panic till Super Mario Bros 2 faktiskt blev ett väldigt lyckat spel som såldes i 6,76 miljoner exemplar världen över. Det utspelar sig i en drömvärld med mystiska figurer och många olika varianter av banor. Slutbossen är inte Bowser utan en stor elak groda.. Måste upplevas!
SEGA fortsatte att kämpa på marknaden som dominerades av Nintendo. När 100 000 Master System sålts hade över 2 miljoner NES sålts. Gapet ökade dessutom. Men de hade inte legat på latsidan. De senaste två åren hade de arbetat på ett tv-spel med dubbelt så mycket processorkraft som NES, baserat på Motorolas 16-bitars 68000-chip, samma som satt i Apples Macintosh. Genesis kallades maskinen i USA, i Europa känner vi till den som Mega Drive. Det är ytterligare en del i spelhistorien: Nästa generation.
Fortsatta framgångar i det nya årtioendet
Trots att SEGA släppt en ny 16-bitars maskin fortsatte dock framgångarna för 8-bitars NES. Faktum är att 1990 var det mest framgångsrika i konsolens historia. Super Mario Bros 3 slog försäljningsrekord för en cartridge som inte följde med en spelkonsol med 17 miljoner sålda exemplar. Det kan jämföras med Super Mario Bros och Tetris som följde med NES respektive Game Boy och därmed såldes i 30 miljoner exemplar. Dock visste man om att man inte kunde konkurrera med obsolet hårdvara för all framtid. Arbetet med en egen 16-bitars konsol som skulle konkurrera med Mega Drive hade börjat.
Externa speltillverkare hade enligt licensavtalet med Nintendo tillåtelse att tillverka max fem spel per år till NES. Ett angenämt problem uppstod nu när de ville tillverka fler. Konami tog spets och fick tillåtelse att släppa fler spel i en slags sub-serie kallad Ultra. Tack vare detta fick vi titlar som Teenage Mutant Ninja Turtles och det första Metal Gear.
Även SEGA fortsatte att tillverka titlar för sin 8-bitars konsol. Populära spel från Mega Drive portades till Master System, till exempel Sonic the Hedgehog.
Källor:
Kent L.S, The Ultimate History of Video Games: the story behind the craze that touched our lives and changed the world, Prima Publishing (2001)
Sheff D, Game Over: How Nintendo conquered the world, Vintage Books (1994)
http://kotaku.com/5649625/nintendo-might-not-mean-what-you-think